Länk ->
Sway-presentation
Skogsstyrelsen
har utvecklat ett system för indelning i huggningsklasser - en klassificering
av vad nästa skogliga åtgärd är.
Huggningsklasser
Huggningsklasser är ett vanligt begrepp i
skogsbruket. Huggningsklassen talar om hur skogen ser ut och vilken
skogsbruksinsats som är lämplig för skogen. Den beror bland annat på hur bördig
marken är där skogen växer och hur skogen ser ut när det gäller
trädslagsfördelning, täthet och ålder.
Så
här delas skogen in i huggningsklasserna:
- Kalmark
- Plant- och ungskog
- Gallringsskog
- Äldre skog, ej mogen för föryngringsavverkning.
- Äldre skog, mogen för föryngringsavverkning.
Huggningsklasserna
har beteckningarna:
K1-K2,
R1-R2, G1-G2, S1-S3 och E1-E3.
De
beskriver skogens utvecklingsgrad och åtgärdsbehov.
De
(egentligen bakomliggande variabler som ålder, SI mm) är viktig för
tillämpningen av några paragrafer i skogsvårdslagen.
De
hjälper också skogsägaren att översiktligt läsa ut skogstillståndet på
fastigheten.
Utöver
detta är dock nyttan av huggningsklasser begränsad.
Var
betyder då klasserna?
K - Kalmark samt plantskog -
innan sista tidpunkt för hjälpplantering passerats.
K1 - Ej behandlad, ofullständigt behandlad
eller outnyttjad mark.
K2 - Behandlad mark, kalmark under föryngring. Tillräckliga åtgärder utförda men
senaste tidpunkt för hjälpplantering (normalt 2 år efter plantering) är ej
passerad.
R - Röjningsskog innefattar
plant- och ungskog.
Den skall ha tillräckligt med plantor och plantor av
rätt sort och kvalitet.
Den har passerat sista tidpunkt för hjälpplanering.
R1 - plantskog, huvudträdslagets medelhöjd <
1.3 m.
R2 - ungskog, huvudträdslagets medelhöjd >
1.3 m.
Mer än hälften av de härskande och medhärskande
träden ska vara i respektive höjd.
G - Gallringsskog.
Av tillräcklig täthet och kvalitet, där mer än
hälften av de härskande och medhärskande träden är grövre än 10 cm i brösthöjd.
G1 - Yngre gallringsskog.
Skogen (dominerande trädslag) är yngre än
skyddsåldern (lägsta åldern för föryngringsavverkning).
G2 - Äldre gallringsskog.
Skogen har uppnått eller passerat skyddsåldern.
Gränsdragning mellan G1 och G2 styrs av skogens ålder
och lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning enligt SVL.
I gallringsskog är nästa åtgärd traditionell gallring
där uttaget är försvarbart ur ekonomisk synpunkt och ger en positiv inverkan på
det kvarvarande beståndet.
S - Slutavverkningsskog.
Av
tillfredsställande täthet och beskaffenhet och som uppnått sådan ålder att
nästa åtgärd blir föryngringsavverkning.
S1 - slutavverkningsbar skog.
S1 blir den om den har passerat skyddsålder men ej
kan räknas som S2 eller S3, p.g.a. lägre ålder och goda förutsättningar för
senare avverkning, d.v.s den blir bättre av att växa till sig, den är inte
mogen än.
S2 - slutavverkningsmogen skog.
Skog som bedöms vara lämplig att avverka p.g.a. ålder
eller andra skäl. Åtgärdsförslaget behöver dock inte vara slutavverkning.
S3 - slutavverkningsskog som ej bör
slutavverkas.
Det kan vara av naturvårdsskäl, klimatiska skäl eller
andra skäl som svåra föryngringsförhållanden, t.ex. viss skog på mager
torvmark, som av ekonomiska skäl ej bör slutavverkas.
E - Lågproducerande skog.
Det är skog med för låg täthet eller kvalitet att den
dåligt utnyttjar markens virkesproducerande förmåga. Därför bör den normalt
slutavverkas, avvecklas, och ett nytt bestånd anläggas.
Indelas i E1, E2 och E3 beroende på orsaken.
E1 - Restskog.
Skog som lämnats efter en avverkning eller som
uppkommit på grund av skada som har skett under den senaste 20-års perioden med
ett virkesförråd som bedöms vara under hälften av det förråd som normalt bör
finnas.
E2 - Gles skog eller fel trädslag.
Om det växer ett för marken olämpligt trädslag
och/eller virkesförrådet är mindre än en tredjedel av det normala. Glesheten
skall ha uppkommit för mer än 20 år sedan genom avverkning eller skada eller
har sin grund i skogens uppkomstsätt. Undantag utgör skog av hagmarkskaraktär.
E3 - Hagmarkskog.
Gles skog av hagmarkskaraktär som i övrigt uppfyller
definitionerna för E2.