SKOG PLAN - 2.3.5 ÅLDER

2.3.5 ÅLDER  

Länk -> Sway-presentation https://sway.com/6ag46wpBytA5vPJS

Att ha bra värden (data in i planprogrammet) för trädens och beståndets ålder har betydelse för att kunna bedöma bonitet (SI-Ståndortsindex) och för att kunna avgöra när avdelningens skyddsålder (lägsta ålder för föryngringsavverkning) uppnås, d.v.s. när det är tillåtet att slutavverka.

I planprogrammet och kalkyler görs framskrivningar, beräkningar hur träden och avdelningen utvecklas. Beräkningarnas giltighet, hur bra den förenklade modellen stämmer med verkligheten, är väldigt beroende av hur bra data man stoppar in.

Skogsvårdslagen och ålder på skogen

Skogsvårdslagen anger att man inte får ta upp hyggen i skog som fortfarande har en god tillväxt.

Skogen måste ha nått en viss minimiålder för att få slutavverkas. För barrdominerade bestånd varierar åldern mellan 45 och 100 år, beroende på produktionsförmågan (bonitet).

SKOGSVÅRDSLAG 2016

HANDBOK för Skogsvårdslag (1979:429)

Länk -> Skogsvårdslagen i kortversion

http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Lagen/Skogsvardslagen/

Länk -> Svensk författningssamling:

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/_sfs-1979-429/

Länk -> HANDBOK för Skogsvårdslag (1979:429)

http://www.skogsstyrelsen.se/Global/aga-och-bruka/Lagen/Skogsv%C3%A5rdslagstiftning%202016.pdf

ÅLDER

§ 10 stycke 3:8 (sid. 27 i handboken)

• Med ålder avses grundytevägd medelålder.
• Vid åldersbestämningen räknas inte fröträd, överståndare och underväxt.
• Medelåldern bestäms genom att antalet årsringar räknas vid 1,3 meters höjd.
• För barrträd görs tillägg för normalt antal år till denna höjd enligt tabell 6 i bilaga 2.

RANSONERINGSKRAV

Skogsvårdslagen har också regler om ransonering av äldre skog.

På brukningsenheter större än 50 hektar måste den skog som kan föryngringsavverkas ransoneras.

12 § (sid. 30 i handboken)

Som brukningsenhet ska räknas den produktiva skogsmark inom en kommun som tillhör samma ägare, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

(< 50 ha)

Inga särskilda krav.

(> 50 ha men < 100 ha)

På brukningsenheter med upp till 100 hektar får arealen kalmark och skog yngre än 20 år vara högst 50 hektar.

(> 100 ha men < 1000 ha)

På brukningsenheter större än 100 hektar får högst hälften av skogsmarken utgöras av kalmark och skog som är yngre än 20 år.

(> 1 000 ha)

För brukningsenheter större än 1 000 hektar gäller ytterligare regler. 

Länk -> kunskapdirekt.se

http://www.kunskapdirekt.se/sv/KunskapDirekt/Avverka/Grunder/Skogsvardslagen/

SKOG PLAN - 2.3.4 HUGGNINGSKLASS

2.3.4 HUGGNINGSKLASS

Länk -> Sway-presentation

https://sway.com/MONecSP2LKgRUic5

Skogsstyrelsen har utvecklat ett system för indelning i huggningsklasser - en klassificering av vad nästa skogliga åtgärd är.

Huggningsklasser 

Huggningsklasser är ett vanligt begrepp i skogsbruket. Huggningsklassen talar om hur skogen ser ut och vilken skogsbruksinsats som är lämplig för skogen. Den beror bland annat på hur bördig marken är där skogen växer och hur skogen ser ut när det gäller trädslagsfördelning, täthet och ålder.

Så här delas skogen in i huggningsklasserna:

• Kalmark
• Plant- och ungskog
• Gallringsskog
• Äldre skog, ej mogen för föryngringsavverkning.
• Äldre skog, mogen för föryngringsavverkning.

Huggningsklasserna har beteckningarna:

K1-K2, R1-R2, G1-G2, S1-S3 och E1-E3.

De beskriver skogens utvecklingsgrad och åtgärdsbehov.

De (egentligen bakomliggande variabler som ålder, SI mm) är viktig för tillämpningen av några paragrafer i skogsvårdslagen.

De hjälper också skogsägaren att översiktligt läsa ut skogstillståndet på fastigheten.

Utöver detta är dock nyttan av huggningsklasser begränsad.

Var betyder då klasserna?

K - Kalmark samt plantskog - innan sista tidpunkt för hjälpplantering passerats.

K1 - Ej behandlad, ofullständigt behandlad eller outnyttjad mark.

K2 - Behandlad mark, kalmark under föryngring. Tillräckliga åtgärder utförda men senaste tidpunkt för hjälpplantering (normalt 2 år efter plantering) är ej passerad.

R - Röjningsskog innefattar plant- och ungskog.

Den skall ha tillräckligt med plantor och plantor av rätt sort och kvalitet.

Den har passerat sista tidpunkt för hjälpplanering.

R1 - plantskog, huvudträdslagets medelhöjd < 1.3 m.

R2 - ungskog, huvudträdslagets medelhöjd > 1.3 m.

Mer än hälften av de härskande och medhärskande träden ska vara i respektive höjd.

G - Gallringsskog.

Av tillräcklig täthet och kvalitet, där mer än hälften av de härskande och medhärskande träden är grövre än 10 cm i brösthöjd.

G1 - Yngre gallringsskog.

Skogen (dominerande trädslag) är yngre än skyddsåldern (lägsta åldern för föryngringsavverkning).

G2 - Äldre gallringsskog.

Skogen har uppnått eller passerat skyddsåldern.

Gränsdragning mellan G1 och G2 styrs av skogens ålder och lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning enligt SVL.

I gallringsskog är nästa åtgärd traditionell gallring där uttaget är försvarbart ur ekonomisk synpunkt och ger en positiv inverkan på det kvarvarande beståndet.

S - Slutavverkningsskog.

Av tillfredsställande täthet och beskaffenhet och som uppnått sådan ålder att nästa åtgärd blir föryngringsavverkning.

S1 - slutavverkningsbar skog.

S1 blir den om den har passerat skyddsålder men ej kan räknas som S2 eller S3, p.g.a. lägre ålder och goda förutsättningar för senare avverkning, d.v.s den blir bättre av att växa till sig, den är inte mogen än.

S2 - slutavverkningsmogen skog.

Skog som bedöms vara lämplig att avverka p.g.a. ålder eller andra skäl. Åtgärdsförslaget behöver dock inte vara slutavverkning.

S3 - slutavverkningsskog som ej bör slutavverkas.

Det kan vara av naturvårdsskäl, klimatiska skäl eller andra skäl som svåra föryngringsförhållanden, t.ex. viss skog på mager torvmark, som av ekonomiska skäl ej bör slutavverkas.

E - Lågproducerande skog.

Det är skog med för låg täthet eller kvalitet att den dåligt utnyttjar markens virkesproducerande förmåga. Därför bör den normalt slutavverkas, avvecklas, och ett nytt bestånd anläggas.

Indelas i E1, E2 och E3 beroende på orsaken.

E1 - Restskog.

Skog som lämnats efter en avverkning eller som uppkommit på grund av skada som har skett under den senaste 20-års perioden med ett virkesförråd som bedöms vara under hälften av det förråd som normalt bör finnas.

E2 - Gles skog eller fel trädslag.

Om det växer ett för marken olämpligt trädslag och/eller virkesförrådet är mindre än en tredjedel av det normala. Glesheten skall ha uppkommit för mer än 20 år sedan genom avverkning eller skada eller har sin grund i skogens uppkomstsätt. Undantag utgör skog av hagmarkskaraktär.

E3 - Hagmarkskog.

Gles skog av hagmarkskaraktär som i övrigt uppfyller definitionerna för E2.

SKOG PLAN - 2.3.3 MÅLKLASS

2.3.3   MÅLKLASS

Länk -> Sway-presentation

https://sway.com/hTlXFTkggPMHnUcK

Skogsstyrelsen har utvecklat systemet för Målklassning av produktiv skogsmark.

Målklassning är ett system för avvägning på fastighetsnivå mellan produktion och andra värden i skogen.

Om din skog är indelad i målklasser har du pekat ut var du satsar på produktion i första hand och var du prioriterar andra värden.

Det finns fyra olika målklasser:

PG: Produktion med generell miljöhänsyn

PF (K): Produktion med förstärkt miljöhänsyn (Kombinerat mål)

NO: Naturvård, orört

NS: Naturvård med skötsel

De fyra målklasserna i skogsbruksplanen:

PG – Produktion Generell hänsyn

Virkesproduktion är det primära målet, men hänsyn ska tas till natur- och kulturvärden vid avverkning. Naturhänsynen omfattar vanligen 3–6 procent av området.

K – Kombinerade mål (produktion och miljö)

Virkesproduktion är ett viktigt mål, men högre naturvärden på mer än 10 procent av arealen kräver särskild skötsel. Områden för produktion respektive naturvård planeras från fall till fall och anges i procent, till exempel 70 procent produktion och 30 procent naturvård. Ett exempel på en K-avdelning är ädellövskog med högre naturvärden där viss del av arealen även brukas för virkesproduktion.

NS – Naturvård Skötselkrävande

Områden avsatta enbart för naturvård där särskild skötsel krävs för att bevara eller utveckla den biologiska mångfalden. Ett exempel är igenvuxna betesmarker där gran börjat konkurrera med gamla ekar. I detta fall ska granar runt ekarna fällas.

NO – Naturvård Orört

Områden avsatta enbart för naturvård och där naturvärden är bäst skyddade om skogen lämnas orörd. Exempel på NO-avdelningar är sumpskogar med naturlig vattendynamik.

Normalt är PG den dominerande målklassen. De två naturvårdsklasserna utgör vanligen 5-10 procent av fastighetsarealen och väljs ut bland de områden som har högst miljövärden.

För NO kan det exempelvis handla om gammal skog med mycket död ved som hyser sällsynta insekter och svampar.

NS-bestånd kan vara livsmiljöer i lövskog där granen håller på att ta över. Den naturvårdande skötseln består i så fall av att hugga bort gran.

Även om N:et i NO och NS står för naturvård kan det vara andra värden, exempelvis rekreation, som gör att man undantar områden från produktion.

GRÖN SKOGSBRUKSPLAN

En grön skogsbruksplan är ett verktyg för att bedriva skogsbruk, som förenar virkesproduktion och naturhänsyn. För varje avdelning bestäms huvudmålet för skötseln - virkesproduktion eller naturvård. För de flesta avdelningar kommer målet att vara virkesproduktion med generell naturhänsyn. För en mindre andel överväger miljömålen.

BILD FRÅN PC-SKOG

MÅLKLASSER I PC SKOG

Skogliga uppgifter redovisas på vanligt sätt med förslag till skötsel av skogen. Naturvärden beskrivs med utförliga förslag till åtgärder.

Den produktiva skogsmarken klassas på särskild rad med Målklass med avseende på framtida skötsel. I utskriften av skogsbruksplanen redovisas en särskild sammanställning av den produktiva skogsmarkens fördelning på målklasser.

pcSKOG Dokumentation: http://www.pcskog.se/2014/index.html

Definitioner av Målklasser

PG        Produktionsskog med Generell naturhänsyn

Områden där intresset för virkesproduktion är dominerande. Generell naturhänsyn tas i form av detaljhänsyn och hänsynsytor.

K        Kombinerade mål  (PF enligt Skogsvårdsstyrelsen)

Kombinerade mål med ett uttalat produktionsintresse och ett naturvårdsintresse, som överstiger generell hänsyn.

NS        Naturvård Skötselkrävande

Naturvård utan produktionsintresse där området gynnas av en naturvårdande skötsel.

NO        Naturvård Orört

Naturvård utan produktionsintresse där området lämnas orört.

Nya målklasser i den rekreationsanpassade planen. Finns endast i pcSKOG Proffs.

P        Produktionsskog

Områden där intresset för virkesproduktion är dominerande

PF        Kombinerade mål

Kombinerade mål med ett uttalat produktionsintresse och ett naturvårdsintresse, som överstiger generell hänsyn.

R        Rekreationsskog

RF        Rekreationsskog med förstärkt hänsyn.

FILM OCH ÖVNING – EKOLOGINS GRUNDER – NATURTYPER SKOG

FILM OCH ÖVNING 

– EKOLOGINS GRUNDER 
– NATURTYPER SKOG

ÖVNING - EKOLOGINS GRUNDER 

1. Vi tittar på en film om ekologins grunder. 
2. Ni får ett papper med frågor och före, under och efter skall ni söka svar på ett antal frågor om ekologiska begrepp. 
3. Efter filmen har ni hjälp av boken: Naturbrukets BIOLOGI. (DEN HAR ETT BRA REGISTER OCH ORDFÖRKLARING LÄNGST BAK) 

Efter ni har svarat på frågorna går vi igenom begreppen. 

ÖVNINGENS SYFTE: 

1. LÄRA KÄNNA NÅGRA GRUNDLÄGGANDE EKOLOGISKA BEGREPP: 
2. FÖRSTÅ hur orden används i biologiska sammanhang och vad de olika delarna har för betydelse för ekologi i naturen, särskilt för ekologi i naturbruk i skogen. 
3. FÖRSTÅ OCH KUNNA DISKUTERA BEGREPPEN: 

• Ekosystem 
• Population 
• Habitat 
• Ekologisk nisch 
• Biom – naturtyp (bioscenos) 
• Biotiska faktorer 
• Abiotiska faktorer 
• Producent, konsument, destruent 
• Predator, byte 
• Energi och näringskedja

FILM -Ekologins grunder 12 min (2008) 

http://www.kunskapsmedia.se/ekologins-grunder.html  

(ett kort klipp med början på filmen, Läromedias öppna sida)

http://sli.se/apps/sli/prodinfo.php?db=17&article=310085148-3

(Hela filmen på skolans mediaportal, kräver inloggning)

STUDIEHANDLEDNING:

http://www.kunskapsmedia.se/downloads/dl/file/id/111/product/1076/

ÖVNING - EKOLOGI – NATURTYPER 

1. Vi tittar på en film om naturtyper i skogen
2. Ni får ett papper med frågor och före, under och efter skall ni söka svar på ett antal frågor om ekologiska begrepp.
3. Efter filmen har ni hjälp av boken: Naturbrukets BIOLOGI. (DEN HAR ETT BRA REGISTER OCH ORDFÖRKLARING LÄNGST BAK)
4. Efter ni har svarat på frågorna går vi igenom begreppen.
5. Jag samlar in papper med era svar!

NATURTYP = ETT BIOM = EN BIOSCENOS   !!!

ÖVNINGENS SYFTE: 

1. LÄRA KÄNNA några olika naturtyper och deras egenskaper; lövskog, barrskog och regnskog.  
2. FÖRSTÅ hur de olika typerna av skog ställer olika krav på sin miljö – till exempel temperatur och mängden nederbörd.  
3. FÖRSTÅ varför skogarna är väldigt viktiga för oss men att vi trots det avverkar världens regnskogar alldeles för snabbt. 

FILM - Naturtyper Skogar 10 min (2010) 

http://www.kunskapsmedia.se/naturtyper-del-1-skogar-vi-lar-oss-om.html 
(ett kort klipp med början på filmen, Läromedias öppna sida)


http://sli.se/apps/sli/prodinfo.php?db=17&article=310145486-3
(Hela filmen på skolans mediaportal, kräver inloggning)

TITTA PÅ EN PRESENTATION I MICROSOFT SWAY

(klicka på pilarna nere till höger, eller använd piltangenterna på tangentbordet, klicka de fyra pilarna uppe till höger för fullskärm)

  

1. 
   
2.  

SKOG PLAN - 2.3 AVDELNINGSDATA

2.3      BESTÅNDSDATA - AVDELNINGSDATA

Avgränsa avdelning
För att kunna bestämma värden för avdelningarna, avdelningsdata, måste avdelningarna ha avgränsats på ett lämpligt, funktionellt sätt. 

Urskilja  ägoslag
Man har börjat urskilja ägoslagen enligt t.ex.: 

• Skogsmark (1) 
• Myr (2)
• Berg (3)
• Inäga (4), jordbruksmark
• Övrig mark (5)
• Vatten (6)
• Fjällbarrskog (7)
• Fjäll (8)
• Naturvårdsmark (9)

(siffran är en vanligt använd kod för respektive ägoslag)

Avdelning - BESKRIVNINGSENHET/BEHANDLINGSENHET
Skogsmarken (den produktiva arealen) delas sen upp i avdelningar.
En avdelning är framför allt vad man kallar en beskrivningsenhet. Det vill säga ett område som är lätt att mäta och beskriva med värden, data, siffror.
Man kan också se avdelningen som en behandlingsenhet. Det vill säga att hela avdelningen får samma behandling vid samma tillfälle. Behandling såsom skogsvård; markberedning, sådd plantering, plantvård/skydd, röjning, stamkvistning eller avverkning; gallring, skärmställning, slutavverkning. 
Om det är lämpligt att både mäta och beskriva och utföra samma åtgärder samtidigt så är det en bra avdelning. Men det är viktigare att avdelningen är en bra beskrivningsenhet än att den är bra som homogen behandlingsenhet!

PRIORITERINGSORDNING vid indelning är således:

1. Biologiska faktorer (hur träden växer, bonitet, ålder, trädslag)
2. Ekonomiska faktorer (hur träden skall skötas, ekonomi i olika åtgärder)
3. Drivningstekniska faktorer (hur träden skall avverkas, bärighet, transportavstånd, mm)

Målet med en avdelning är alltså att på kartan skapa (avfatta) ett likartat (homogent) område med lagom stor noggrannhet (tillräckligt bra upplösning för att få ett bra resultat, men tillräckligt snabbt och effektivt ("slarvigt") för att inte kosta för mycket (tid för dig och pengar för skogsägaren).

Några enkla regler eller riktlinjer för avdelningsindelning:

ÅLDER	I vuxen skog max 20 års åldersskillnad, i plant/ungskog helst mindre än 5 år! Om det finns slutavverkningsbar skog (uppnått minsta slutavverkningsbara ålder enligt skogsvårdslagen) i ett i övrigt yngre bestånd, så bör den om möjligt urskiljas! Skogsvårdslagen - SVL:10§ (Paragraf 10) lägsta ålder för föryngringsavverkning, se sidan 27: http://www.skogsstyrelsen.se/Global/PUBLIKATIONER/svl/SVL%202010.pdf http://www.kunskapdirekt.se/sv/KunskapDirekt/Avverka/Grunder/Skogsvardslagen/Minimialder/ http://www.forestmaps.se/images/hjelptabell_skyddsalder.pdf
VIRKESFÖRRÅD	Viktig ekonomisk variabel. Äldre skog max upp till ca 75 m3sk/ha i variation inom avdelningen, yngre skog betydligt mindre (25 kubik kanske …)
BONITET	För att göra en bra beskrivningsenhet bör inte bonitet variera för mycket. Sikta på att inte ha större skillnad i SI än 4 meter. Är det naturliga stora bonitetsvariationer inom stora delar, såsom hällar, myr e.dyl. kan man göra arealavdrag för impedimentarealen och försöka hitta ett bra medelvärde.
BESTÅNDSUTVECKLING / HUGGNINGSKLASS	En avdelning bör vara aktuell för samma åtgärd i hela avdelningen. Undantag om delar behöver åtgärdas med t.ex. avveckla skärm, lövröjning eller gallringsröjning men i övrigt har liknande förutsättningar, kan man skriva det i noteringarna.
TRÄDSLAG	En viktig förutsättning för en bra beskrivningsenhet är att träden kommer utvecklas och skötas likartat. Sträva därför efter likartat trädslagsfördelning i hela avdelningen. Exempelvis bör inte en del med 30 % gran och 70 % löv ingå i samma avdelning som 40 % tall och 60 % löv.
MARKFÖRHÅLLANDEN/ BÄRIGHET	Om möjligt skall den sämsta bärigheten bestämma, om det är möjligt så lägg inte delar som kräver tjälad mark ihop med bättre bärighet.
TERRÄNGTRANSPORT- FÖRHÅLLANDEN	Om bestånden är tillräckligt stora så bör de indelas så att de har likartade förhållande för transport, se figur:
TRANSPORTOMRÅDE / TRANSPORTAVSTÅND	Ett område kan avgränsas tekniskt eller ekonomiskt. Tekniska gränser; höjdrygg, rasbrant, ravin, vattendrag, väg med stark trafik, järnväg, m.m. som hindrar terrängtransport. Ekonomisk gräns; ett beräknat avstånd för terrängtransport som ger delar av beståndet olika ekonomiska förutsättningar för vilka åtgärder som är lönsamma.
STORLEK	Markägarens mål och förutsättningar bör styra. Självverksam och bor nära har nytta av mindre avdelningar, en åbo med krav på rationella åtgärder och lönsamhet på maskinella åtgärder har nytta av stora … Normalstorlek kan vara 2-5 ha / avdelning … Lämpligt att inte indela mindre än 0,5 ha … Sällan finns det skäl att göra avdelningar större än ca 10 ha …
GLIDANDE FÖRÄNDRING	Var uppmärksam på att en sluttning, eller en övergång till blötare mark, eller bördigare mark som tidigare jordbruksmark och gammal sjöbotten kan innebära att stora skillnader i växtlighet kan komma smygande gradvis. Det kan vara svårt att hitta en tydlig gräns, då får du ta ett beslut om det är lämpligt att sätta en gräns någonstans mitt i, allt för att få en bättre beskrivningsenhet!

2.3.1   NUMRERING

Preliminär numrering
För att kunna arbeta effektivt bör du numrerar avdelningarna löpande med ett preliminärt nummer på ett enkelt sätt under arbetets gång, för att sen fastställa slutliga avdelningsnummer när alla ändringar är gjorda och alla avdelningar är fastställda.

Du kan till exempel döpa skiftena, eller delar av skiften till en bokstav och sen en siffra. Det kan vara lämpligt när du gör din planering för fältarbetet att göra en plan för preliminär numrering. Dag ett går du över norra delen av skifte ett, då använder du ett preliminärt littera på din karta som börjar med A1, A2, A3, osv. Dag två åker du in en annan väg och går emot de avdelningar du besökte dag ett. Då börjar du med B1, B2, osv.

Slutlig avdelningsbeteckning
För den slutliga planen är det lämpligt att numrerar alla avdelningar, även de som inte är produktiv skogsmark, de kan också beskrivas med kommentarer och visst data i avdelningsregistret. 

Om man vill kan man numrera med nummer som börjar på ägoslagskoden: 
Myr 201, 202, … ,210,211,212, osv. 
Berg 301, 302, osv. 
Inäga 401, osv. 
Övrigt 501, osv. 
Vatten 601, 602, osv. 
Om skogsmarken omfattar färre än ca 80-90 avdelningar kan man numrera skogsmarken med 101, 102, osv. Men man bör ha några reservnummer att ta till för nya avdelningar i framtiden, annars är det bättre att ha tillgång till 199 nummer för skogsmarksavdelningar. 
Kräver fastigheten mer än 199 nummer kan de ges avdelningsbeteckning för skiftet, t.ex. 5:57 för avdelning 57 på skifte 5. Behövs det fler nummer för varje skifte har oftast planprogrammet en lösning för unik avdelningsnumrering.

Underavdelning
Används för att beskriva olika skikt av skog inom samma avdelning (fröträd, skärmträd, m.m.) eller avvikande mindre delar (insprängda, utspridda sandpartier, hällar, myrstråk, mosspartier, sumphålor, göl, lok, m.m.)
Underavdelning tilldelas samma nummer som huvudavdelningen, men får ett tilläggsnummer eller beteckning och en egen rad i avdelningsregistret. 

Exempel underavdelning
T.ex. om avdelning 57 består av plantskog under skärm kommer underavdelningen heta: Avd. 57.2 ÖF (för överståndare/fröträd). Om avdelning 58 har mycket inslag av myrstråk kommer den heta Avd. 58.1 för huvudavdelningen och Avd. 58.2 för underavdelningen (som kommer innebära arealavdrag för impediment på produktiva skogsmarken, se nästa stycke). Om avdelning 59 gränsar mot en å och har en rejäl naturlig kantzon med tex. Större lövinslag och tydlig åbrink, men kantzonen ändå är för liten för att få en egen avdelning är det lämpligt att lägga in den som underavdelning, Avd. 59.2 och sätta ungefär samma värden på den som huvudavdelningen (om det inte är helt missvisande m.ht. ålder och virkesförråd, för då slipper man arealavdraget).



2.3.2   AREAL - ÄGOSLAG - AREALAVDRAG

Avdelningsareal och arealavdrag
Avdelningarna får i ett planprogram areal efter den figur som representerar avdelningen på kartan. Normalt skapar man en avdelning i avdelningsregistret och kopplar sen den till rätt figur.

Linjeavdrag
Om det går väg, kraftledning eller annan linjefigur genom avdelningen, åsätts avdelningen ett linjeavdrag i programmet, avdraget går att anpassa, oftast i inställningar i programmet.

Underavdelning Om avdelningen innehåller underavdelning eller underavdelningar hanteras arealen lite olika beroende på typ av underavdelning.
Du ska alltså noggrant beskriva underavdelningen och göra noteringar vad som avviker mot huvudavdelningen för att sen registrera den i samband med huvudavdelningen och koppla till samma figur. 

Skikt Skikt som underavdelning får normalt samma areal som huvudavdelningen, t.ex. fröträd eller skärmträd som står jämnt fördelade över avdelningen. Men om det endast är en avgränsad del av avdelningen som har två skikt bör det hanteras med en egen areal i underavdelningen.

Samma värden Avvikande delar bör få en egen areal men samma värden som huvudavdelningen, om det är frågan om hänsyn, tekniskt impediment eller annat område som har liknande förutsättningar för tillväxt m.m. men inte kommer brukas likadant. 

Impediment Är den avvikande delen icke produktiv mark, impediment, får den egen areal (som är ett avdrag på produktiv areal) och egna värden om det finns något att mäta. 

Kartan Om det är möjligt och lämpligt med hänsyn till kartans läsbarhet (undvik att göra en alltför plottrig bild) kan den avvikande delen markeras på kartan, eller så kan du ange i kommentarer och anteckningar var den är belägen inom avdelningen (t.ex. inslag av hällmark NV - nordväst). 

Särskilda avvikande arealer kan vara lämpligt att ange i mått, t.ex. viltåker (t.ex. 20x50 meter), stengärdsgård (t.ex. omfattar 120 m om ca 2 m bredd, vattenspegel på kanal eller å, m.m.

Arealmätning
När fältarbetet är avslutat och alla avdelningar är fastställda skall arealmätningen ske och kontrolleras mot befintliga data (fastighetsuppgifter, äldre plan, rimlighet mot kartan). Under arbetets gång kan det vara lämpligt att kontrollera arealer vid behov. De flesta planprogram presenterar areal löpande så fort avdelningen kopplas mot en figur i kartan.

Om du inte har tillgång till ett planprogram kan man mäta areal på lite olika sätt.
En bra gps kan ofta fungera för arealmätning. Antingen genom att du ritar eller går en figur som den sen räknar ut arealen för. Du bör som vanligt göra en rimlighetskoll mot kända värden och kartan.

Om du inte kan räkna ut ytan med gps, kan du ofta använda den för att räkna ut eller mäta avstånd. Sen får du göra en figur på papper och räkna ut ungefärlig areal. T.ex. om du får avdelningen till att likna en rektangel så är det relativt enkelt. Mät ut längd och bredd i meter och ta dem gånger varandra, t.ex. 200 meter x 50 meter ger 10 000 m2 eller 1 ha, eller 50 m x 100 m ger 5 000 m2 eller 0,5 ha. Om du har mer oregelbundna figurer så kanske du kan få till en rektangel och två trianglar. Räkna då ut dem var för sig och lägg ihop.
Denna metod fungerar också med avståndsmätare, måttband, mätsnöre eller stegning i skogen.

Tips på att räkna ut area:
http://www.matteboken.se/lektioner/matte-1/geometri/omkrets-och-area

http://www.kalkyleramera.se/geometri/area-triangel

http://www.formelsamlingen.se/alla-amnen/matematik/geometri/parallelltrapets

Det finns också många bra karttjänster för arelaberäkning, som skogsstyrelsens tjänster m.m. lite tips:
http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Karttjanster/

http://skogsforum.se/viewtopic.php?t=21862

http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=40497

En tidigare metod som användes innan datorerna är punktpoletten som läggs på kartan och efter rätt skala så skattar man arelan efter hur många hela rutor i poletten som täcks av ytan ...
http://www.skogma.se/b2c/Servlet?page=11&anr=101947&parent=sAX&parentIndex=329